Nyfikenhet och kreativitet har alltid varit viktiga delar av vem jag är. Utan dem är jag inte jag, utan dem skulle jag vara någon helt annan. Jag kan inte inte ha fantasi och vara kreativ, det skulle vara som att be mig sluta vara mamma, eller ha svenska som modersmål. Omöjligt.
Vet du vilka kärnvärderingar som alltid varit en del av dig, och känns som att de alltid kommer att vara det? Värderingar som du mår bra av, som finns i ditt hjärta, alltid redo att komma till uttryck?
Du kanske hör dem i hur andra pratar om dig? Säger de till exempel ”där kommer Pernilla, som allt är så hjälpsam och glad”. Eller ”Hans, han är ju alltid så framåt och driftig”.
Hjälpsamhet, glädje, framåtanda, driftighet… Det skulle kunna vara Pernillas och Hans kärnvärderingar, i det här fallet.
Eller inte.
Alls.
Någonstans på vägen plockar vi upp värderingar från andra, och sväljer dem ofta utan att reflektera. När vi blir alltmer frustrerade, eller börjar tappa lusten och energin i det vi gör är det en signal på att vi inte lever i enlighet med det som verkligen är viktigt för oss.
För problemet är om det skaver när Pernilla känner att hon alltid måste vara hjälpsam och glad, och Hans, ja, han kanske är utled på att ses som framåt och driftig.
Jag har en kärnvärdering till, och det är passion. Passion för att guida människor att bli mer autentiska. Jag tror att vi är lyckligare om vi lever efter det som är viktigt för oss – på riktigt, och lyckliga människor skapar bra vibbar inom sig, och omkring sig.
Vägen jag valt att gå är via våra värderingar, och vad vi tror är sant om dem. Säger våra värderingar verkligen sanningen om oss själva, eller är de upplockade från någon eller något annan, och förklädda till våra egna?
Om det stämmer på dig, vems liv lever du då? Och vad är viktigt på riktigt för dig?
