För flera år sedan hade jag en serie samtal med en psykolog. Det var i samband med en separation som gick förhållandevis smidigt och skedde i samförstånd, men som gläntade på flera olika dörrar inom mig som jag inte tidigare öppnat. Jag valde att ge mig ut på en resa jag fortfarande befinner mig på – en resa mot självkännedom, självinsikt och självkärlek.

För att förstå mig själv bättre menade psykologen att jag kunde ha nytta av något han kallade för ”mentalisering”. Han förklarade att begreppet bland annat handlar om att kunna se sig själv utifrån – sina reaktioner – och vilka tankar, känslor, behov och tidigare erfarenheter som påverkat – och fortfarande påverkar – mitt beteende.

Långt senare stötte jag på ett liknande begrepp i samband med att jag utbildade mig till ledarskapsutvecklare. I de program jag faciliterade kallade vi detta ”att gå upp på balkongen” och betrakta det som händer ”i dansen”.

Det första jag upptäckte var att jag väldigt ofta var ”i dansen”, det vill säga fullt upptagen med att planera, genomföra och följa upp det operativa arbetet. Mer sällan zoomade jag ut, och kunde skapa en distans till det som pågick och se mina mönster och vart jag var på väg – på lång sikt.

När jag övat mig på att vara på balkongen en tid, upptäckte jag hur händelser som jag uppfattat som besvärliga, jobbiga och rentav orättvisa hittade sin plats i ett större perspektiv. Det som framträdde var en spännande och djupt meningsfull resa genom mitt liv, som pekade mot en viss destination: Syftet med mitt liv – vem jag är, och varför jag är här.

Idag vågar jag påstå att jag lever efter mitt livssyfte, och det uppdateras då och då, i takt med livet. Den senaste versionen är att ”vara en guide på resan mot inre frihet”. Det är den jag är, och det är det jag gör – att guida människor att hitta sin egen sanning och sin egen kraft, genom att dyka ner i havet och lära känna sina egna isberg: under ytan, där beteendet kommer till uttryck, finns en mängd faktorer som påverkar beteendet. Det är tankar, känslor, värderingar, valda sanningar, prioriteringar och våra djupaste behov, för att nämna några.

Att leva mitt syfte innebär att visa andra hur de kan smälta sina största isberg, och hitta tillbaka till den självkärlek som alltid funnits inom oss alla. När gamla tanke- och beteendemönster som pålagts oss under livet har släppt, kan livssyftet äntligen bli synligt och leda oss vidare mot det vi längtar efter att vara, och göra. Det är det jag menar med inre frihet.

Vad skulle ditt eget livssyfte kunna vara, och hur ser inre frihet ut för dig?