Har du också ställt dig den frågan?
Många av mina klienter ställer sig den frågan, ofta vid vårt allra första samtal. Den har ställts av chefer, läkare, lärare, rektorer, projektledare, IT-konsulter, banktjänstemän och egenföretagare, för att nämna några.
Det gemensamma för dem alla har varit en gnagande känsla av att den plats de hamnat på inte längre är den plats de skulle vilja vara på. Det är något som verkar saknas, och den saknaden kan inte längre stuvas undan. Det kan bland annat yttra sig på följande sätt: ett energikrävande ältande, dålig sömn, en känsla av maktlöshet, fysiska åkommor och relationer som inte fungerar.
En bit in i samtalet märker jag att en tanke som många av dem delar verkar kretsa kring frågan ”var det här allt?”. Jag jobbar med kvinnliga ledare som kommit en bit på väg i livet, och jag har tänkt att det kan verka naturligt att just den frågan dyker upp förr eller senare. Jag har själv ställt mig samma fråga.
Då brukar jag föreslå att vi gör en tidsresa tillbaka i tiden, som en tillbakaspolning av ett videokassettband, där scener flimrar förbi men stannar till vid viktiga val och händelser som steg för steg skapat det liv som klienten lever just nu. Denna övning kan skapa en medvetenhet som i sin tur kan öppna upp för helt nya val.
Tidsresan kan fokusera på olika arenor i livet, till exempel på utbildning och yrkesval, och kan då se ut så här: Vilka lekar var roligast som barn? Vilka ämnen var roligast i grundskolan? Vilken gymnasielinje valde hon, och varför? Högskola? Första jobb? Vad är det som har avgjort yrkesvalen därefter, fram till idag?
För många klienter visar det sig att flera, viktiga val varit påverkade av andra människors åsikter och värderingar, och i grund och botten – rädslor. För våra föräldrar, lärare och andra viktiga vuxna vill oss oftast väl, och använder ibland sina egna modeller för hur vi ska hitta trygghet i livet och klara oss ”därute”.
Jag minns för egen del att min mamma hade starka åsikter om att jag inte borde bli hårfrisörska på grund av de starka medel man använde på den tiden, och som kunde orsaka allergi, som fanns i släkten. Skådespelare skulle jag heller inte bli, eftersom det inte var ett ”riktigt” jobb. När jag slutligen utbildade mig till dataprogrammerare (!) i början av nittiotalet var inte det heller riktigt rumsrent, eftersom ettor och nollor inte gick att ”ta på”, enligt min pappa som var ingenjör.
För fem år sedan gav jag mig ut på en rejäl tidsresa som talade om för mig att jag helst av allt vill skapa, och helst sådant som är vackert, praktiskt och meningsfullt, och där själva skapandeprocessen ger djup mening – inte bara resultatet. Det ledde mig in på banan att starta mitt eget företag, där jag guidar kvinnliga ledare i att hitta tillbaka till sin egen kraft så de kan göra egna, medvetna val.
Den destination jag befinner mig på nu är inte den sista. Varje dag upptäcker jag mer av den jag är, vad jag längtar efter, och hur jag vill leva.
Vad längtar du efter?
Är du intresserad av hur din egen resa skulle kunna se ut? Besök då min webbsida: www.soulguide.se eller skicka ett mejl till ann-mari@soulguide.se.
